Upp till Stians Torpeder.
Stians Torpeder har spelat ytterligare två matcher. Den första matchen spelades inför storpublik. ST hade hela sex supportrar på plats. Vi valde återigen medvind och nedförsbacke i första halvlek. Styrkta av detta tog vi ledningen med 3-0 genom mål av Mattias Nilsson (e92), Magnus Anderson och Claudio Gislon. Tyvärr lyckade motståndarna, som hette TPK, peta in en reducering förbi en passiv målvakt (THE COACH) innan halvleken var till enda.
Styrkta av detta och sidbytet jämnade TPK ut spelet. Detta ledde så småningom till ytterligare en reducering förbi en (återigen) passiv målvakt. Detta följdes av en enorm press från motståndarna. Som tur var hade målvakten vaknat till liv och gjorde ett par snygga räddningar. Bl.a. ett kanonskott som resulterade i en stukad högerhand. Mitt i pressen kontrade vi in 4-2 med ett par minuter kvar att spela. Matchen var avgjord! Det trodde i alla fall vi, men vi fick erfara den gamla klyschan att man är aldrig så sårbar som just du man gjort mål. Efter några minuters pärs kunde vi dock konstatera att matchen verkligen var vunnen.
Denna match förtjänar ett par påpekanden. För första gången på länge så spelade en tjej med i ST. Tyvärr var det ingen Nada anställd. Hon klarade sig med den äran och var ytterst nära att göra mål. Det är alltså INTE så, om någon nu inbillat sig det, att ST endast är till för männen på Nada. Kvinnorna på Nada är oxå välkomna att delta! Trots att denna match resulterade i en skada och att ambulansen var på plats före matchen för att ta hand en kille (i ett annat lag) som fått en boll i huvudet så är skador ytterst ovanliga i ST. Jag pratar här om allvarliga skador. Skrubbsår och blåmärken hör fotbollen till. Det är en sport för män. -:)
I den andra matchen, dagen efter, mötte vi IK Ångest. Huruvida deras namn var en arvedel vet jag inte. Återigen vann vi lottningen och valde nedförsbacke och medorkan. Denna gång var detta ett misstag eftersom det visade sig stört omöjligt att hinna ifatt bollen i medorkanen. Trots detta kunde vi nicka in 1-0 på hörna. Innan halvleken var över hade dock Ångest kvitterat med ett kanonskott bakom Rickard Domeij, som annars inte hade mycket att göra.
I halvtid gjorde lagledningen, som p.g.a. handskada stått bredvid och analyserat spelet, några taktiska förändringar. Dessa ledde till att vi fick ordning på spelet och skapade målchanser på löpande band. Tyvärr drabbades vi av AIK-syndromet och missade chans efter chans. Ångesten började sprida sig i laget och lagledningen slet sitt hår. Argast av dem alla var Stefan Prytz som spelade mittlås. Till slut bestämde han sig för att visa anfallarna hur det skulle gå till. Han drev helt sonika förbi några motståndare och drog iväg ett långskott som smet förbi målvakten. Efter detta tröt orkan hos Ångest och vi kunde vinna med 6-1 efter mål av Alexander Dimic (städpersonalen), Stephan Prytz, Magnus Andersson och Fredrik Rimmerfors (universitet).
Upp till Stians Torpeder.